fredag 7 januari 2011

1 vecka har gått....

7/1
Nu har det gått en vecka...sedan jag fick ta bort min ögonsten Rapsodi ;-( Det känns fruktansvärt ledsamt, men hon blev inte bra i sitt framben och man vill ju inte att dom ska gå och ha ont. Tog bort henne morgonen 30/12, det gick i alla fall bra, hade fått recept på domesedan (lugnande) i pastaform som jag gav henne en halvtimme innan, det gick väldigt lugnt och fint till. Jag var med hela tiden så att hon skulle känna sig trygg.

Nu blev det bara Axel kvar i stallet, men i all otur hade jag ändå lite tur och kunde hyra en box i samma stall som team-Malin.
Körde dit Axel vid lunch på torsdagen, han var som vanligt snäll lasta, backade ut några gånger bara. Sen fick han stå inne i stallet resten av torsdagen.
På fredagen släpptes han ihop med Malins Nemo. Släppet gick bra, tyvärr dog batteriet i kameran men jag tror det blev något kort i alla fall, lägger in det senare.
När lilla russhingsten släpptes i hagen bredvid tyckte Axel att det var jättespännande och uppmärksammade nog inte tråden, så han sprängde tråden. Men det var bara att hämta honom och släppa honom i rätt hage igen. Sen märkte vi ut tråden med plastband och efter det har han hållit sig på rätt sida. Det har verkat lugnt i hagen nu i veckan, Axel och Nemo verkar inte vara särskilt intresserade av varandra. Axel står och hänger vid staketet mot dom andra unghästarna och Nemo står och hänger vid staketet mot stona.

Känns lite konstigt att stå inackorderad, roligt att jag känner några i stallet sen tidigare, Malin känner jag via teamet, Stina som hjälpte mig med Rapsan när jag var gravid har också sin häst där. Anna jobbar med Stina på kliniken så henne har jag träffat där. Alla som jag träffat verkar i alla fall jättegulliga :-) Jag hoppas att vi ska ha mkt roligt ihop. :-)

Nu i Januari ska Malin, Stina, Anna, jag och en tjej till börja gå en hundkurs ihop. Lydnadsträning står på schemat då, det ska bli jätteroligt!!!

2 kommentarer:

Anna sa...

Skickar en tröstkram från Luleå! Förstår att det var ett mkt tufft beslut... men nu behöver fina Rapsodi inte ha ont mer.

Anna sa...

Tack så mycket. Ja usch det har varit/är riktigt jobbigt. På något vis är det en "lättnad" när det är över och allting gick bra. Men saknaden är fruktansvärd :-(
kram